Kaliningrads miljöproblem

Diskussionen om det svenska stödet till reningen av Kaliningrads avloppsvatten efter gårdagens reportage i Kalla Fakta visar återigen hur svårt det är att arbete i och med Ryssland. Flera tidningar hakar idag på, bland annat Expressen och SvD. Totalt handlar det om 20 miljoner svenska skattekronor som framför allt gått till konsultstudier. Det är mycket pengar, inget snack om saken, men samtidigt vet alla som arbetar med Ryssland att det tar tid (och kostar pengar) om man ska få något att hända (och inte ens då är det säkert att något verklingen händer)
Jag var i Kaliningrad för sex-sju år sedan, ungefär när arbetet med ett nytt reningsverk inleddes, och ända sedan dess har det varit tydligt at det saknas en politisk vilja för att göra något.
Kaliningrad har visserligen fått en ny guvernör som sägs ha Putins öra, men inte heller det tycks hjälpa. Eller också är det så att Putin än tydligare än tidigare använder Kaliningrad som bricka i spelet med EU. Kaliningradborna behöver passera genom EU för att nå Ryssland och det har varit mycket diskussioner mellan EU och Ryssland om vilka visumkrav som krävs för Kaliningradborna.
En slutsats åtminstone jag drar är att svenskt och internationellt stöd visserligen är viktigt, men att det krävs ett starkt engagemang från den ryska sidan om något ska hände. Ett sådant engagemang fanns i S:t Petersburg i samband med byggandet av det nya reningsverket där. Chefen för stadens VA-bolag Vodokanal Felix Karmazinov har varit – och är fortfarande - starkt personligt engagerad i arbetet med att minska utsläppen. 2005 fick han priset The Baltic Sea Water Award som delas ut i Stockholm.
Vad Kaliningrad – och hela Östersjön – behöver är fler personer som Felix Karmazinov.