Gunlla Carlsson tänker nytt

Idag på förmiddagen lyssnade jag på Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson som talade på Sidas Europadag. Som jag skrev igår så är förändringarna när det gäller östbiståndet det mest intressanta i budgeten när det gäller biståndet.

Gunilla Carlsson är moderat, en politisk inriktning hon delar med få inom bistånds- och utvecklingssamarbetet. Samtidigt är hon engagerad, rolig – och kunnig. Just därför är det intressant att höra henne prata.

Här är några huvudpunkter ur det hon sa:
• Samarbetsavtalen med Moldavien och Vitryssland fortsätter som tidigare. Moldavien är ett viktigt land i EU:s grannlandspolitik och i Vitryssland pågår en kamp för demokrati som behöver vårt stöd, framför allt genom att vi stärker det civila samhället.
• Biståndet till Ryssland avvecklas. Det är inte rimligt att ge stöd till ett land som är så rikt som Ryssland. Däremot ska stödet till dem som arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland fortsätta.
• Närmandet till EU blir en viktig drivkraft i det nya samarbetet med öst. Moldavien och på sikt Vitryssland ska dras mot EU. Men innebär det att pengarna kommer att gå via EU? Vi får vänta och se. Dock signalerade Gunilla Carlsson att det kanske faktiskt gått för mycket pengar till Vitryssland.
• Den nya inriktningen omfattar inte länderna i Centralasien. Här fortsätter biståndet som tidigare och Gunilla Carlsson vill gärna se fler svenskar som engagerar sig där.
• I Västra Balkan förblir inriktningen i stort densamma som nu men med större möjligheter till EU-samverkan.
• Sverige måste dra nytta av hela vår kompetensbas. Biståndet måste samverka med anda politikområden, Det krävs mer fantasi, människor som sitter fast i gammalt givarmönster måste tänka om.

Jag frågade henne om hur hon ser på Ukraina där jag arbetat mycket det senaste året och svaret var att Ukraina fortfarande är högt prioriterat. Hon markerade också mycket tydligt att vi måste våga tänka nytt - Trial and error ! Vi får inte vara så rädda för att misslyckas så att vi inte vågar försöka, svarade hon och gav själv mikrokrediter som ett exempel. Långtifrån alla krediter lyckas, men de som går bra kan ge mycket god avkastning. Så måste vi också se på biståndet. Det som krävs är inte dyra jordbruksprogram, utan personalintensiva insatser där vi tar var på den svenska resursbasen. Det finns en stark efterfrågan på svensk kompetens och den ska vi utnyttja, var hennes slutsats.

Det är roligt att lyssna på Gunilla Carlsson. Hon pratar mycket om att tänka nytt och våga vända på perspektiven. Här tror jag att hon har mycket att tillföra biståndsbranschen som, om vi ska vara ärliga, består av människor som i alltför hög grad tänker på samma sätt, formade i samma organisationer och samma miljöer. Moderaterna för utan tvekan in något nytt i biståndet. Långtifrån alla kommer att gilla det de gör – men chanserna är goda att Gunilla Carlsson får igång en debatt som i alltför hög grad saknats.