Vad händer efter Wolfowitz?

Wolfowitz avgick alltså till slut, men det verkar inte som om resten av världen lyckas bryta traditionen av att det är USA som utser Världsbankens chef. Fortsättning följer.

... och så kom åtta delfiner simmande.

På dagens andra dyk, strax efter två på eftermiddagen, vi simmade runt ett hörn i korallrevet och plötsligt var de bara där - åtta delfiner. Arvid hade kameran och sinnesnärvaro nog att ta bilderna.



Någon minut senare var de borta. Mäktigt.

Trevligt i Odessa

Hoppas Carl Bildt hade det trevligt i Odessa som han besökte under onsdagen och hoppas att han fick tid för att gå ned för Potemkintrappan som jag skrev om häromdagen. Ukraina är ett viktigt land i Europa som vi behöver utveckla våra kontakter med och då är det bra med en engagerad utrikesminister.

Dit inga SMS når

SvD skriver idag om mindfulness på Idagsidan, om att vara i nuet och fokusera på nuet. Själv känner jag bara till ett ställe där dit varken SMS eller mail når fram och det är under vattnet. Få saker kräver sån koncentration nuet och samtidigt avslappning som att dyka: det går inte att stressa, det gå rinte att vara någon annanstans. Om ett par timmar åker jag och Arvid som är 14 år till Röda havet för en veckas dykning, så lång bort från så mycket annat som det bara är möjligt (så även om jag just nu är rejält stressad för att få alla jobb och allt praktiskt klart i tid så vet jag att det går över). Dykning är dessutom något som passar utmärkt att göra vuxna och barn/ungdomar tillsammans. Läs mer in en artikel jag nyligen om att dyka tillsammans med sina barn för SvD resor.

Ha en skön helg - och stäng av datorn och telefonen, åtminstone för en liten stund.

Wolfowitz alltjämt kvar

Ännu inget besked från Världsbankens styrelse om Paul Wolfowitz sitter kvar. Beslut skulle ha kommit den 16 och sedan den 17e maj, men ännu inte besked alltså. Enligt ABC news tänker Wolfowitz stanna kvar så länge det bara går.

Från Svarta till Röda havet

För två dagar sedan var jag vid Svarta Havet.
Om två dagar är jag vid Röda havet.
Hav, det är något jag gillar.

Korruption i biståndet

När myndigheter, organisationer och andra använder skattemedel och pengar som människor samlat in här i Sverige för att genomföra biståndinsatser ute i världen är en viktigt att vi kan lita på att pengarna hamnar rätt. Helt säkra kan vi aldrig vara och ibland är det rätt att också våga riskera pengar i svåra situationer, till exempel i krig och konflikter. Men just därför är det oerhört viktigt att Sida arbetar hårt för att motverka och förhindra korruption. Av den anledningen deltog jag som en av undertecknarna i en debattartikel om korruption i biståndet som publicerades i Dagens Industri i lördags, den 12/5. Läs artikeln här. Läs också vad tidningen Omvärlden skriver när det gäller konkurrensen i upphandlingen av konsulttjänster inom biståndet.

Mer schlagerpolitik

Det mest intressanta ur schlagerpolitiskt hänseende var kanske, som en bekant och kollega till mig påpekade, att Turkiet gav sina tolv poäng till Armenien. Var det ett sätt att börja betala av på skulden efter den Armeniska förintelsen 1915-22 då närmare 1,5 miljoner armenier beräknas ha mördats av turkarna? Om bara diverse högljudda svenskar lugnar ned sig lite så kanske Eurovision Song Contest kan bli ett riktigt fredsprojekt.

Svenskt schlagergnäll

Skriver detta i Odessa, Ukraina. Trots att Ukraina kom tvåa med ett bidrag som varit rejält kontroversiellt, också här (skulle det få Ukraina att framstå som ett löjligt land undrade folk?) så kunde jag inte upptäcka samma enorma intresse för schlagerspektaklet i Ukraina som det brukar vara i Sverige, trots snacket om att östländerna skulle satsa så mycket mer. Folk kom insläntrande på barerna och som en eftergift åt dem som ville höra musiken hade man satt på tv-apparaternas ljud, men det var också allt.
Många i Sverige surar och klagar på östdominansen vilket framgår av många artiklar idag, bland annat i DN.
Intressant att notera är att det, förutom att grannar röstar på varandra (Danmark på Sverige, Lettland på Litauen) så röstar riktiga fiender på varandra. Kontroversen kring statyn i Tallinn hindrade inte Estland från att ge ryssarna full pott och trots Balkankriget så fick Serbien Bosniens tolvpoängare. Och så har vi fallet med Georgien som uppenbarligen gillade ärkefienden Armenien mer än något annat (måste maila Beka i Tbilisi och fråga om detta, han är inte bara ”expert” på Armenien, utan även psykolog).
Kanske är det verkligen så att musik kan överbygga klyftor. Så jag upprepar vad jag tidigare skrivit. Låt EU ta över Eurovision Song Contest. Tänk vilken gemenskap vi skulle kunna bygga med ukrainska löstuttar, svenska pärlplattor och franska, ja vaddå?

(film)världens mest berömda trappa!

Alla som sett Eisensteins legendariska film Pansarkryssaren Potemkin minns scenen med folkmassan som blev beskjuten och barnvagnen som knuffades till och sedan studsande ner för den långa trappan mot havet (scenen har sedan kärleskfullt kopierats i många sammanhang, bland annat i De Omutbara). Det är här i Odessa den finns, bara 500 meter från anrika om än lite nedgångna Hotel Londonskaya där jag bor. Nu fylls trappan av turister som fotograferar varandra med hamnen i bakgrunden, eller varför inte med en (inhyrd) ringlande orm om halsen. Däremot verkar inte filmen finnas till försäljning.
Vem var då Potemkin? Jo, han var faktiskt rysk fältmarsklak och älskare till Katarina den stora, den ryska kejsare som beordrade grundläggandet av Odessa.