fredag 27 april 2007

Svartlistad av Bush

Apropå Lila Downs så är hon tydligen svartlistad av George W Bush, en ära hon delar med Eva Dahlgren(!). Åtminstone om man ska tro följande text ur Helsingborgs Dagblad (länken fungerar inte längre så jag klipper in texten).

Publicerad 4 mars 2007 kl 15:03

Eva Dahlgren, Bush´s fiende nr 1
Eva Dahlgren har blivit svartlistad av Bush-administrationen tillsammans med artister som Rickie Lee Jones, Lila Downs, Rim Banna, Annisette och Kari Bremnes. Deras "brott" är att de gjort duetter med kvinnor från länder som Kuba, Nordkorea, Iran och Irak på skivan ”Lullabies from the axis of Evil”. Det roliga med det är inte Bushadministrationens allt mer paranoida inställning till en omvärld som häpen står bredvid och undrar hur det kommer sig att dessa psyksjuka vrak leder världens militärt mäktigaste land (vi borde alla sova dåligt när vi betäker vems finger som vilar på knappen). Det roliga är att lilla rara Eva uppnått det som Svenska Akademien, Emilush & Caustic, Dennis Lyxzén och andra wannaberevolutionärer drömmer om, utan att ens försöka.

Hjärta och smärta med Lila Downs


Det är något speciellt med sorgdränkt ”cowboy”-musik, sen spelar det ingen roll om den kommer från Japan som enka eller Mexico som ranchero. Många gånger blir det riktigt uselt och alltför sliskigt. Andra gånger träffar musiken och sången helt rätt.
Just nu lyssnar jag på Lila Downs "La Cantina". Här blandas sorgsna texter om förlorad kärlek med historier om Tijuana-gangsters och hur man blandar sitt kaffe med mezcal i vackra Oaxaca-provinsen (låten La Cumbia de Mole) Lila Downs är uppvuxen i Oaxaco och i Minneapolis, en typisk chicano med andra ord. "La Cantina" är en skiva fylld med ohämmad spritromantik och inte så lite humor. Helt klart en av de bästa världsmusikplattorna det senaste året. Trevlig helg!

torsdag 26 april 2007

Tobak och fattigdom


De senaste dagarna har jag gjort flera intervjuer kring sambandet mellan tobak och fattigdom på uppdrag av Plan Sverige som den 31 maj anordnar en konferens om just detta.
De senaste åren har allt fler länder i väst inför hårda restriktioner kring konsumtionen av tobak. Antalet platser där man kan röka minskar och massiva informationskampanjer bidrar till att vi idag vet mycket mer om riskerna med rökning än tidigare.
Samtidigt flyttar tobaksindustrin sina marknadsföringsresurser söderut och österut. Där möter de en svagare lagstiftning, politiker som inte vill stöta sig med mäktiga affärsintressen, människor med låg utbildning och många som drömmer om det glamourösa livet i USA eller Europa. Den aggressiva marknadsföringen sker i en form som knappast skulle vara tillåten i EU eller USA och riktar i hög grad in sig på barn och ungdomar. Målet är att göra rökningen till en livsstil, få den att kopplas samman med modernisering och utveckling.
Resultatet är en massiv ökning av antalet rökare i länder som Vietnam, Indien och Kina. Redan idag lever 1,3 miljarder, eller 85 procent av världens rökare, i utvecklings- och transitionsländer. Enligt studier från WHO kommer tobak att vara det största enskilda hälsoproblemet i världen år 2020. Då beräknas 8,4 miljoner människor årligen dö av tobak, varav 6 miljoner i utvecklingsländerna.
Men rökning är mycket mer än bara en hälsofråga. Det handlar om vem som utöver makten i ett fattigt land, om resurser som inte används på bästa sätt, om barns och ungdomars rätt till ett värdigt liv.
En av dem jag precis intervjuat och som kommer till konferensen i Stockholm är Marty Otañez som forskar om sambandet mellan tobak och fattigdom på University of California i San Francisco. Bland annat så berättar Marty om hur starkt tobaksindustrin dominerar de länder där tobak odlas, bland annat Malawi i södra Afrika som Marty studerat.
Läs mer på Martys blogg. Han arbetar också just nu på en film om tobaksindustrin och de människor som verkar inom tobaksindustrin i Malawi.

onsdag 25 april 2007

Givande diskussion om bistånd och välgörenhet

Det blev en spännande och intressant diskussion på kvällens Global bar på temat "Välgörenhet? Ja tack" som jag modererade. Klas Björkhagen, VD på reklambyrån Brandreality, berättade om varför han ville göra något annnat än bara reklam och därför tog inititativ till Chiparamba Foundation som med fotbollen som instrument stödjer barn och ungdomar i Zambia. På Chiparambas hemsida kan du också beställa DVD:n från den konsert som man 2005 arrangerade på Café Opera med Plura & Carla, Mauro Scocco, Sanne Salomonsen, Nationalteatern, Ray Davies och Marie Fredriksson.
Entreprenören och ordföranden i Global Utmanings hållbarhetspanel Maja Brisvall talade om socialt entreprenörskap och kom med många spännande tanker om företagande och utveckling. I publiken fanns många som verkar inom traditionella biståndsorganisationer och det blev en hel del frågor, men också ett självkritiskt ifrågasättande av hur traditionella organisationer arbetar.
Jag tror att entreprenörer och folkrörelsemänniskor skulle ha stor nytta av att utbyta erfarenheter och lära av varandra. Kanske var detta ett första steg. Ett referat kommer snart på Global Reportings hemsida.

Lögnen om Jessica Lynch

Den då 19-åriga Jessica Lynch blev världsberömd 2003, då hon under dramatiska former fritogs från ett irakiskt sjukhus. Att det mesta var lögn och att Jessica Lynch inte alls var den hjälte hon framställts som visas nu med all tydlighet geom en undersökning som BBC gjort skriver DN idag. Fritagningen av Jessica Lynch var en vältajmad pr-bluff. Hon var inte skottskadad och de våldsamma striderna som föregick befriandet arrangerades.
Det hela borde knappast komma som en överraskning för den som sett filmen Wag the Dog. Krigets första offer är som bekant sanningen. Läs gärna den utmärkta boken med sammma namn, skriven av Philip Knightley. Jag intervjuade själv Philip Knightley för min bok "Journalistens guide till tredje världen" för nästan femton år sedan och jag rekommenderar alla att läsa hans bok. Den uppdateras regelbundet med nya exempel, nya krig, nya lögner.

Unga drömmar i Albanien


Elevorganisationens insamlingskampanj Operation Dagsverke ligger mig särskilt varmt om hjärtat. 1987 producerade jag informationsmaterialet till det hittills mest framgångsrika dagsverket som gick till skolor i El Salvador i Centralamerika. El Salvador befann sig då fortfarande i inbördeskrig, men skolorna byggdes och renoverades trots den svåra situationen.
Dagsverket till El Salvador är det hittills mest framgångsrika med 12,5 miljoner kronor insamlade.
Nu hoppas jag att rekordet slås. I år går Operation Dagsverke nämligen till skolor i Albanien, ett land som är både nära och långt bortifrån oss. Nära därför att Albanien i kilometer räknat ligger närmare än både Grekland och Kanarieöarna. Långt bort, därför att så lite är känt om Albanien. Hos de flesta av oss finns de tio år gamla bilderna av kaos och konflikt fortfarande kvar, men sen dess har mycket hänt även om Albanien fortfarande är väldigt fattigt.
Vad tycker och tänker dagens unga i Albanien? Jag var där i början av året för att göra reportage på uppdrag av Plan Sveriges tidning Barnens Framtid. Några av de intervjuer jag gjorde kan du läsa på Operation Dagsverkes hemsida.
Årets Operation Dagsverke äger rum den 7e maj. Hoppas ni samlar in mycket pengar!

tisdag 24 april 2007

Thank you for the Music, Mr Bush


”The lunatic will lead the blind”, sjunger Asian Dub Foundation på låten ”Oil” från skivan "Tank". Det är lätt att föreställa sig vem som är galningen i sången. Asian Dub Foundation är bara en av många artister som gjort låtar som på ena eller andra sättet handlar om George W Bush och Irak. För man kan säga mycket om George W Bush och hans presidentskap, men en sak är säker och det är att han inspirerat många musiker till att skriva arga och engagerade låtar.
Listan är lång, men några av de mest kända låtarna/artisterna är Pink med ”Dear, Mr President”, Neil Young med hela skivan ”Living with war” och min absoluta favorit, Patti Smith med ”Radio Baghdad”.
Man kan förstås också höra presidenten sjunga själv. Eller varför inte beställa skivan med George Bush and Friends. Pengarna går till at finansiera Irak-kriget lovar utgivarna på Spin the World. Själv gillar jag starkt rappen med refrängen ”Don’t mess with Texas”. På samma sätt som krig gör det möjligt för journalister att skriva spännande artiklar vilka bidrar till en framgångsrik karriär så kanske konservativa presidenter gör det lättare för dagens protestsångare att tjäna pengar. För den som inte själv kan skriva en bra sång om Bush finns dessutom en hel radda covers covers att utgå från.

Så vad finns mer att säga än ett "Tack George W Bush, Thank you for the music!"

PS. Vad lyssnar George W Bush själv på? CNN har svaret.

måndag 23 april 2007

Välgörenhet? Ja tack!

Apropå Bill Gates, George Soros och andra stora privata givare så är välgörenhet temat för nästa Global Bar som äger rum nu på onsdag den 25/4 och som jag modererar. Bakgrunden är att allt fler privatpersoner och företagare börjar engagera sig för en bättre värld - men gör de det på ett bra sätt eller kan det tvärtom vara så att de stjälper mer än de hjälper? Som alltid hoppas vi på en livlig och spännande diskussion.

söndag 22 april 2007

Rysslandsbiståndet igen

Diskussionen om det svenska biståndet till Ryssland fortsätter efter DN:s reportage om utvecklingsstörda på Kolahalvön. Som jag tidigare skrivit så är frågan komplicerad. Det intryck man får av att resa i Ryssland är av ett land där de styrande agerar helt hänsynslöst mot sin egen befolkning. Kanske vore det dags för några ryska miljardärer att följa i Bill Gates, George Soros och andra generösa privat givares fotspår. Hål finns det att fylla, något som DN-artikeln med all tydlighet visar.

Allt fler Rättvisemärkta produkter

De Rättvisemärkta produkterna blir allt fler. Idag hittade jag grapefruktjuice och häromdagen Rättvisemärkta brytbönor, importerade från Kenya.
Men hur gör man i valet mellan att köpa en Rättvisemärkt produkt som flugits till Sverige och en vanlig, lokalproducerad produkt? Vad är egentligen bäst för miljön?
Nej, det är inte enkelt att vara medveten konsument.

Trycket på Wolfowitz ökar

Allt fler anställda på Världsbanken visar nu öppet sitt nöje mot sin boss Paul Wolfowitz. Ett sätt, skriver nyhetsbyrån IPS är genom att knyta ett blått band runt armen, en parallell till de röda band som symboliserar kampen mot aids.
Wolfowitz, som gav sin flickvän en absurt hög lön fortsätter att klamra sig fast vid makten på Världsbanken, trots att totalt uppror snart råder. Senaste nytt på Youtube, en kul video gjord av organisationen Avaaz.