Det är något speciellt med sorgdränkt ”cowboy”-musik, sen spelar det ingen roll om den kommer från Japan som enka eller Mexico som ranchero. Många gånger blir det riktigt uselt och alltför sliskigt. Andra gånger träffar musiken och sången helt rätt.
Just nu lyssnar jag på Lila Downs "La Cantina". Här blandas sorgsna texter om förlorad kärlek med historier om Tijuana-gangsters och hur man blandar sitt kaffe med mezcal i vackra Oaxaca-provinsen (låten La Cumbia de Mole) Lila Downs är uppvuxen i Oaxaco och i Minneapolis, en typisk chicano med andra ord. "La Cantina" är en skiva fylld med ohämmad spritromantik och inte så lite humor. Helt klart en av de bästa världsmusikplattorna det senaste året. Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar