Tyck synd om de stackars barnen i Afrika

Det vill UNICEF att vi ska göra. Deras kampanj som nu rullar på stan är ett klassist exempel på hur man samlar in pengar genom att få oss att tycka synd om de stackar fattiga afrikanerna. För den som arbetar med att ge en nyanserad bild av hur världen ser ut känns UNICEFs kampanj onekligen som ett steg tillbaka, en återgång till en förlegad och stereotyp Afrikabild (”lilla vän, tänk på de fattiga barnen i Afrika och ät upp din mat!")
Då är kontrasten glädjande stor mot Plans sätt att kommunicera. Plan Sverige firar 10-årsjubileum och faddergalan som sändes i lördags (1/12) fortsätter att locka nya faddrar.
Till skillnad från UNICEF vill Plan lyfta fram barn och ungdomar som deltagare och aktörer, som personer som inte bara är offer och väntar på våra allmosor, utan som människor som själva arbetar för förändring och utveckling. Via Faddergalans webb kan man t ex göra ett virtuellt besök i en Afrikansk by som visserligen är fattig, men där barnen inte finns till för att vi ska tycka synd om dem. Att Plans sätt att kommunicera fungerar visas inte minst av hur bra det går för Plan här i Sverige. Så gratulerar till 10-årsjubileet!

Alltför mycket annat ...

Den senaste tiden har det varit alltför mycket annat och jag har tyvärr inte hunnit med att skriva, trots att det händer väldigt mycket spännande när det gäller bistånd, globalisering och internationell politik. Vill åtminstone tipsa om en ypperlig artikel som min kollega Petter Bolme nyligen skrev på DN Kultur om Hornsleth Village Project, där den danske konstnären Kristian von Hornsleth ger en gris mot att byborna tar hans namn. Artikeln följer upp DNs Stefan Johnssons artikel om projektet.
Läs artikeln i DN.

OmVärlden blir kvar

Biståndstidningen OmVärlden får trots allt finnas kvar, åtminstone ett år till och om än med reducerad budget. Detta enligt vad redaktionen själva berättat.

Sidas tidning OmVärlden läggs ned?

Enligt ryktet ska Sidas tidning OmVärlden läggas ned. Bloggen Tredje statsmakten har intervjuat Sidas tf infochef som säger:
– Våra anslag har minskat med 40 procent. Det får effekter - det är oundvikligt. Vi tittar över ALL informationsverksamhet på Sida, för att se om de stämmer överens med de nya mål vi fått och om de leder till de effekter som vi önskar, säger Christine von Sydow, tillförordnad informationschef på Sida.
Om detta stämmer så är det djupt beklagligt. I tider som dessa när biståndet ifrågasätts så behövs det mer än någonsin en tidning som granskar biståndet inifrån och på ett initierat sätt.

Lockande om Indien

Kom för en stund sedan från releaseparty för Per Anderssons och Håkan Elofssons bok "Indien elefanten som började dansa". Har ännu inte hunnit börja läsa, men lockas av tilltalet. Per skriver bra och som Håkan Eloffson själv konstaterade när han presenterade boken så ska "den fotograf som kommer hem från Indien utan bra bilder nog fundera på att byta yrke". Dock, ingen risk för att Håkan behöver göra detta. Omslagsbilden är läcker och oväntad.

Birgitta Ohlssons hyckleri om biståndet

I dagens Expressen höjs upprörda röster om att biståndsarbetare får gratisresor till semesterparadis. Man kan förstås alltid diskutera om den som bor i Mali, ett visserligen fredligt, men extremt fattigt land där sanden viner halva året och havet ligger flera länder bort, borde kompenseras med att få en betald semesteresa en gång om året. För egen del tycker jag det är rätt rimligt. Samma sak för den som bor i Honduras. Där är det visserligen närmare till havet, men snart finns det inte en enda plats i landet man röra sig själv, utan omfattande säkerhet, eftersom våldet är så omfattande.
Däremot är det hyckleri av fp-politikern Birgitta Ohlsson att hävda att hon inte vet något. Hon har suttit i Sidas styrelse och bör självklart veta att denna typ av regler gäller på Sida, liksom på UD eller för den delen på Ericsson och andra stora svensak företag.
Självklart ska biståndet granskas, men på den här nivån blir det bara löjligt, ungefär som när kvällstidningarna upprördes över att finansministern lät planet landa i Katrineholm där han faktiskt bor. Låt finansministern ta flyget hem - och biståndsfolket få en andhämtning då och då - bara de sköter sina jobb!

En andra chans för de oreangea?

Om man får tro de just nu aktuella siffrorna från Ukraina, som baserar sig på sammanräkning av knappt häflten av rösterna (från i natt),så har har faktiskt Yulia Timoschenkas block slagit premiärmininster Janukovytjs Regionernas parti med 34 mot 29 procent. Att Timoscenka kom starkt på slutet var klart, men det fannns inga undersökningar som tydde på att hon faktiskt skulle kunna få fler röster än Yanukovich. Lägger man sen till presidentens parti som fått dryg 16 procent så räcker det till en orange majoritet. Med tanke på att så många av dem som var engagerade i den orangea revolutionen vänt politiken ryggen (på valdagen fikade jag med flera personer somm inte ens tänkte gå och rösta, så besvikna var de) så är det förvånande att det trots allt gått så bra. För egen del måste jag ändå säga att det är med blandade känslor som jag idag hurrar för en politiker som ser Margret Thatcher som sin stora hjälte, men liksom Kyiv post konstaterade i en ledare nyligen så är ändå Yulia Timoschenka det minst dåliga alternativet. Bara nu hon och presidenten förmår hålla sams den här gången. Sist gick det ju inte så bra men kanske är det nu andra gången gillt.Läs mer om valet i SvD. En bra tabellsammanställning finns hos Ukrainska Pravda.