Hänförd av Stockholm

Ett på natten, promenerar hem genom ett sommarvarmt Stockholm. Ställer datorn på balkongbordet för att skriva några rader. Blå natthimmel, mörkt förutom det upplysta kyrktornet med sina urtavlor. Enstaka nattvandrare längs Bergsgatan, avlägset trafikljud.
För några dagar sedan befann jag mig på samma balkong, då i sällskap med några personer från Venezuela. Deras entusiasm för Sverige och Stockholm visste inga gränser. Samma sak med de indier som några dagar senare deltog på en internationell workshop om hiv och aids som jag var med och organiserade.
Och visst, det är lätt att glömma bort vad vi själva har att erbjuda världen när vi ständigt befinner oss sig mitt i jakten på den ultimata, globala upplevelsen. För ibland finns den just här hemma hos oss.
Om en dryg vecka ska jag till Juba i södra Sudan. Det ska bli spännande och oerhört intressant. Men just nu är jag mest av allt hänförd av Stockholm.

Skördefest på Södermalm

Lätt lomhörd och med rytmen av indisk skördemusik fortfarande kvar i benen är jag på väg hemåt. Det är ganska glest på Kägelbanan när den indiska bangra-artisten Sukshinder Shinda spelar, men det går inte att ta miste på entusiasmen hos en del av de som är där. Äldre indiska män som står nästan helt still, unga indier som dansar i grupp, och alldeles vanliga svenskar. Sukshinder Shinda lär vara en av dem som introducerade bangra, som egentligen är skördemusik från delstaten Punjabi i norra Indien, i ett bredare sammanhang. Bangra blandat med pop. bangra med med rap har sedan dess erövrat världen.
Visst, Indien är stort, ändå är det lite fascinerande att vi står där en svensk sommarkväll och dansar till skördemusik från en indisk delstat som knappast någon har hört talas om.
Skulle man kunna tänka sig en grupp indier som lika hänfört dansade till svenska polskor på en klubb i Delhi? Ja, varför inte. Den globala musikkulturen behöver inte alltid ta vägen via USA.

Folkmusik, sprutnarkomaner och glada vietnameser

De senaste dagarna har jag (och flera andra) arbetat intensivt med en internationell konferens inom samarbetet mellan EU och Asien (ASEM-samarbetet) om hiv och aids.
Vietnameser, mongoler, kineser och indier har besökt svenska högstadieskolor, träffat gay-aktivister och sexualupplysare, allt i den svenska öppenhetens tecken. På måndag kväll stod vi där allesammans på UD:s vackra balkong alltmedan folkmusiken spelade i bakgrunden
Det blev ett bra och spännande möte där också Sverige fick sin beskärda del av kritiken. ”Hur kommer det sig att ni som är så öppna och fria från fördomar när det gäller sex har en så förlegad stöd när det gäller utbytesprogram för sprutnarkomaner?” Undrade de internationella gästerna.
Och visst ligger det en hel del i den kritiken. När det gäller sex så har vi en realistisk syn: tonåringar har sex, man kan inte förbjuda dem. Tvärtom så bör man upplysa dem så mycket som möjligt och se till så att det finns kondomer. Men när det gäller sprutnarkomaner då tänker vi tvärtom, vi stoppar huvudet i sanden och säger att eftersom det är förbjudet med knark så ska inte heller de som knarkar ha tillgång till rena sprutor, något som förhindrar spridningen av hiv.
Svensk dubbelmoral när den är som bäst helt enkelt.

PS. organisationen Convictus gör ett viktigt arbete bland hiv-positiva missbrukare i Sverige, Estland och snart också i Ukraina. Läs mer på deras hemsida.