Gör jag någon nytta?

Det grå vädret fortsätter här i Tbilisi också på fredagen, de nybyggda, redan från början betonggrå höghusen på sina leriga sluttningar, ligger som inlindade i våta filtar. Det är sällan som jag är utomlands och längtar till det svenska vädret – men den här veckan gör jag det!
För det mesta innebär utlandsresor att jag är ute i fält, på reportage, träffar människor i byar och städer runt om i landet. Ofta är det intensivt, många intervjuer och samtal från tidig morgon till kväll. Den här resan är annorlunda; jag är rådgivare kring kommunikationsfrågor i ett biståndsprojekt. Syftet är att minska fattigdomen genom att förbättra situationen för landets fattiga bönder, men när man sitter hela dagarna på ett (eller flera olika) kontor är det lätt att fundera på om jag (och övriga här) verkligen gör någon nytta. Bidrar vi till utvecklingen, eller kostar vi bara pengar?
Att vara rådgivare istället för genomförare är svårt. Syftet med mitt arbete är att ge stöd i analys- planering och idéarbete, men det är georgierna själva som måste genomföra det vi diskuterar. Det är de som måste avgöra om det jag föreslår verkligen är bra, och även om det är bra, är det möjligt med tanke på den politiska och sociala verkligheten? Det är lätt att bli stressad och irriterad när saker inte följer min takt, det är lätt att börja raljera över folk som inte kommer i tid, över småsaker som aldrig blir gjorda. Och då är det lätt att gå i fällan – att det blir vi, de som kommer utifrån, som ska ordna utvecklingen åt dem som lever här och som inte förstår sitt eget bästa.
Fast å andra sidan – vem har någonsin påstått att utveckling skulle vara en enkel sak?