Planet landar sent, kring fyra på morgonen, men det är full fart på Tbilisis internationella flygplats. Av någon märklig anledning kommer och går så gott som alla plan vid den här absurda tiden på dygnet (undrar vem som bestämt att just Georgien ska ha dessa mardrömslika tider).
Att din fiendes fiende blir din vän är något man tagit fasta på i Georgien. Ryssland är den stora fienden och Tbilisi är den (gissar jag) ända stad i världen som har en George W Bush Street. Den börjar där staden slutar och leder sedan bort mot flygplatsen. Det finns till och med en bild på den store ledaren som illustration till gatunamnet!
Den här gången bor jag inte på hotell utan i en lånad lägenhet. Bilen stannar på en lerig bakgata. Trapphus i sprucken betong, en hiss som man lägger i en "25-öring" för att den ska röra sig uppåt. Väl inne öppnar jag till en stor, gammal lägenhet med möbler som påminner om svenskt femtiotal. Kanske var det så här lyxen såg ut under Sovjettiden. Det är i alla händelser betydligt roligare än ett slätstruket, internationellt hotell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar