Globaliseringens godbitar (2)

Det var första dagen i den indiska jättestaden Mumbai (Bombay) och lite omtumlad satt jag på en bänk i reception och sökte hämta mig efter alla intryck. Då hör jag alldeles bakom mig musik av omisskännligt slag. Jag vänder mig och visst – där i mitt i den indiska verkligheten – har de uppenbarat sig, en äkta mexikansk mariachiorkester med sina parodiskt stora hattar! Senare på kvällen har den entusiastiska hotellpersonalen svårt att förstå varför jag inte vill prova den mexikanska restaurangen med äkta mexikansk kock och råvaror speciellt influgna? Och vad skulle jag svara på det? Mexikansk mat var väl ingenting, i Mexiko hade jag varit så många gånger tidigare. Indien däremot, det här var ju dessutom mitt första besök i landet
Ofta är det precis så. När vi reser söker vi det genuina, det exotiska. Vi vill inte att andra ska vara lika påverkade, lika globala som vi själva är – och vill vara. Men varför skulle globaliseringens godbitar bara vara till för oss? Om vi svenskar vill ha indisk mat, varför skulle då inte indier villa ha mexikansk, italienska kaffebarer och gud hjälpe –prefabricerade inrökta irländska pubar?
Numera finns det faktiskt även en hel kedja av fusk-italienska espressocaféer i Mumbai. Kaffet är precis så gott som man har rätt att förvänta sig – i Mumbai, lika väl som i Seattle eller Stockholm.