En bekant berättade idag hur hon åkt med en taxi i Egypten där bromsarna plötsligt slutat fungera och hur bilen i ett moln av rök plöjt nedför en backe, mot en hop människor. Den unga chauffören var lamslagen, men själv hade hon sinnesnärvaro nog att dra i handbromsen trots att hon i det ögonblicket var övertygad om att hon skulle dö.
De lyckades få stopp på bilen och en stor folkmassa samlades snabbt. Skulle de polisanmäla den unga chauffören som kanske inte ens hade ett giltigt körkort? En av de tillskyndade var advokat och han förklarade hur illa det skulle gå för killen. Det enda min bekant säkert visste var att ingen annan skulle behöva riskera att åka i den där bilen förrän bromsarna verkligen fixat. Men vad skulle hon göra mer?
Det folk verkligen sa på platsen var att ”Ni borde vara glada, ni lever ju!”. Det är det där sistnämnda jag vill ta fasta på när jag skriver det här. När något händer är det för oss självklart att utkräva ansvar: skyldiga ska ställas till svars, försäkringsersättningar ska utbetalas, begångna fel ska gottgöras. Men för de allra flesta människor på jorden finns inga sådana möjligheter. De har inga marginaler, inga försäkringar att falla tillbaka på. Stjäl någon den dragkärra som du använder för att transportera varor från marknaden med har du ingenting alls var. Blir någon i din familj sjuk så måste du sälja familjens enda ko för att betala medicin och sjukvård. Resultatet blir en total katastrof. Du och resten av din familj sjunker ner i en total misär som det blir omöjligt att ta sig ur.
De flesta människor på jorden saknar dessutom den rättssäkerhet som vi förväntar oss ska finnas här (även om inte är perfekt här, hot mot vittnet blir t ex allt vanligare i Sverige). Den som är fattig vet att han eller hon aldrig kan få rätt mot den som är rikare. Rättsväsendet går inte att lita på, alltså är det inte ens någon idé att försöka vända sig till polis eller domstol.
Om ens verklighet är den jag beskriver ovan är det både logiskt och självklart att man ser det positiva i utfallet av en olycka som den med taxin. Det allt annat överskuggande var ju att passagerarna klarade sig. Bilen är inte försäkrad, ägaren går det förmodligen inte att komma åt. Alltså är det faktum att man klarade sig det enda som verkligen betyder något.
Ibland tror jag att det är nyttigt att vi som bor i de rika länderna tänker i banor som dessa. Inte för att vi ska strunta i de skydd vi har, men för att vi ibland ska fokusera på det som trots allt är det viktigaste i ett akut läge: att vi klarade oss, att det gick bra.
– Vi lever ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar