Hur snabbt går utvecklingen i Burma?

I torsdags deltog Kim Maung Win från den burmesiska exilradionstationen Democratic Voice of Burma (som sänder från Oslo!) i ett seminarium om det svenska mediebiståndet som jag dokumenterade. Kim Maung Win visade bilder från den senaste tidens demonstrationer och fick frågan vad som nu kan tänkas hända i Burma. "Utvecklingen kan gå fort, mycket fort" svarade han och när man föjer nyheterna är det inte omöjilgt att han får rätt. Demonstrationerna som leds av buddhistiska munkar, fortsätter och ökar intensitet. Frågan är om militärjuntan kommer att slå till som de gjort så många gånger tidigare eller om Burma äntligen kan börja sin mödosamma väg mot demokrati. Låt oss hoppas på det sistnämnda.

... och i december spelar Lila Downs

Har tidigare skrivit om mexikansk-amerikanska Lila Downs och hennes sorgsna texter om förlorad kärlek med historier om Tijuana-gangsters och hur man blandar sitt kaffe med mezcal i vackra Oaxaca-provinsen. 1-2 december spelar hon på Södra Teatern i Stockholm, då är jag i alla fall hemma i Sverige!

Med Manu Chao i lurarna

De senaste veckorna har jag levt med Manu Chao och hans nya skiva Radiolina i lurarna, i högtalarna, i bakgrunden. Från att till känt mig lite skeptisk har jag nu helt kapitulerat. På Radiolina fortsätter han att göra global musik i ordets verkliga betydelse. Radiolina är fortfarande kortvågsradion, den som söker sig ut, snappar upp, lyssnar och tolkar. På Manu Chaos egen hemsida möts man av ett "Hola Mundo!" "Hej Världen!" och det är precis så hans musik är. Allvarligt innehåll, ändå glädjande och lättsamt. ingen kan som Manu Chao göra lättsamma rim av svåra ord. "Hypocricy" är fortfarande ett favoritord och det rimmar alldeles utmärkt med "calamity". Annars är det tyngre, mer gitarrer än tidigare som på "Rainin in Paradize". Och på hemsidan kan man ratta sin egen kortvågsradio, ut över jordklotet. Själv har jag mest av allt fastnat för låten "Me llaman calle". Tyvärr är jag inte hemma när Manu Chao spelar, befinner mig i Uganda men det får väl ses som laga förfall.

Östersjön i september

Östersjön i september, en dag då solen kommer fram. Horisonten är fridfullt tom, alla seglare är sedan länge borta. Vi hoppar från klippan ned i det kalla havet.
Så annorlunda mot sommaren! Det är häftigt att man kan vara, befinna sig så totalt isolerad från allting. Vi är nära, ändå otroligt långt borta. Här finns inga artificiella ljus, inga artificiella ljud. Allting är havet, vinden, vi själva. Inte en pump, inte en fläkt. Elen från vår solplanel räcker för att ladda mobilen och eftersom Apple (och tillbehörsleverantörerna) av någon outgrundlig anledning inte tagit fram någon tolvvoltsladdare för de senast årens bärbara modeller får även datorn vila.

Nu kommer filmen om Harald Edelstam

För många av oss är 11e september i första hand datumet för militärkuppen i Chile 1973, en händelse som påverkade hela världen på samma sätt som den 11e september 2001. Själv var jag elva år 1973, men jag minns tydligt bilden av generalerna från TV och jag lärde känna många av dem som kom till Sverige efter kuppen.
Märkligt nog har lite skrivits och gjorts kring den svenske ambassadören Harald Edelstam som var en hjälte närmast i samma klass som Raoul Wallenberg (utan att därmed också jämföra vem som räddade flest personer). Nu kommer i alla fall filmen om Harald Edelstam, Svarta Nejlikan, med premiär den 14e september. Läs mer om Svarta Nejlikan.

Ukraina inför valet

I morgon onsdag blir det Globa bar lunchspecial om Ukraina. Kampen mellan presidenten och premiärministern har i hög utsträckning förlamat den politiska utvecklingen i Ukraina under 2007. Den 30 september är det dags för nyval till det ukrainska parlamentet. Vad händer efter valet och hur påverkas det svenska samarbetet av utvecklingen? Läs mer om seminariet och projektet Ukraine Public Dialogue på Global Reportings hemsida.

Biståndsgranskning lockade många

Vår Globala bar på temat "Vem granskar biståndet?" lockade många. Nu ligger ett referat uppe. Läs mer på Global Reportings hemsida.