Denna blogg är avslutad. Följ istället vad jag skriver på Facebook, twitter och www.globalreporting.net

Tyck synd om de stackars barnen i Afrika

Det vill UNICEF att vi ska göra. Deras kampanj som nu rullar på stan är ett klassist exempel på hur man samlar in pengar genom att få oss att tycka synd om de stackar fattiga afrikanerna. För den som arbetar med att ge en nyanserad bild av hur världen ser ut känns UNICEFs kampanj onekligen som ett steg tillbaka, en återgång till en förlegad och stereotyp Afrikabild (”lilla vän, tänk på de fattiga barnen i Afrika och ät upp din mat!")
Då är kontrasten glädjande stor mot Plans sätt att kommunicera. Plan Sverige firar 10-årsjubileum och faddergalan som sändes i lördags (1/12) fortsätter att locka nya faddrar.
Till skillnad från UNICEF vill Plan lyfta fram barn och ungdomar som deltagare och aktörer, som personer som inte bara är offer och väntar på våra allmosor, utan som människor som själva arbetar för förändring och utveckling. Via Faddergalans webb kan man t ex göra ett virtuellt besök i en Afrikansk by som visserligen är fattig, men där barnen inte finns till för att vi ska tycka synd om dem. Att Plans sätt att kommunicera fungerar visas inte minst av hur bra det går för Plan här i Sverige. Så gratulerar till 10-årsjubileet!

Alltför mycket annat ...

Den senaste tiden har det varit alltför mycket annat och jag har tyvärr inte hunnit med att skriva, trots att det händer väldigt mycket spännande när det gäller bistånd, globalisering och internationell politik. Vill åtminstone tipsa om en ypperlig artikel som min kollega Petter Bolme nyligen skrev på DN Kultur om Hornsleth Village Project, där den danske konstnären Kristian von Hornsleth ger en gris mot att byborna tar hans namn. Artikeln följer upp DNs Stefan Johnssons artikel om projektet.
Läs artikeln i DN.

OmVärlden blir kvar

Biståndstidningen OmVärlden får trots allt finnas kvar, åtminstone ett år till och om än med reducerad budget. Detta enligt vad redaktionen själva berättat.

Sidas tidning OmVärlden läggs ned?

Enligt ryktet ska Sidas tidning OmVärlden läggas ned. Bloggen Tredje statsmakten har intervjuat Sidas tf infochef som säger:
– Våra anslag har minskat med 40 procent. Det får effekter - det är oundvikligt. Vi tittar över ALL informationsverksamhet på Sida, för att se om de stämmer överens med de nya mål vi fått och om de leder till de effekter som vi önskar, säger Christine von Sydow, tillförordnad informationschef på Sida.
Om detta stämmer så är det djupt beklagligt. I tider som dessa när biståndet ifrågasätts så behövs det mer än någonsin en tidning som granskar biståndet inifrån och på ett initierat sätt.

Lockande om Indien

Kom för en stund sedan från releaseparty för Per Anderssons och Håkan Elofssons bok "Indien elefanten som började dansa". Har ännu inte hunnit börja läsa, men lockas av tilltalet. Per skriver bra och som Håkan Eloffson själv konstaterade när han presenterade boken så ska "den fotograf som kommer hem från Indien utan bra bilder nog fundera på att byta yrke". Dock, ingen risk för att Håkan behöver göra detta. Omslagsbilden är läcker och oväntad.

Birgitta Ohlssons hyckleri om biståndet

I dagens Expressen höjs upprörda röster om att biståndsarbetare får gratisresor till semesterparadis. Man kan förstås alltid diskutera om den som bor i Mali, ett visserligen fredligt, men extremt fattigt land där sanden viner halva året och havet ligger flera länder bort, borde kompenseras med att få en betald semesteresa en gång om året. För egen del tycker jag det är rätt rimligt. Samma sak för den som bor i Honduras. Där är det visserligen närmare till havet, men snart finns det inte en enda plats i landet man röra sig själv, utan omfattande säkerhet, eftersom våldet är så omfattande.
Däremot är det hyckleri av fp-politikern Birgitta Ohlsson att hävda att hon inte vet något. Hon har suttit i Sidas styrelse och bör självklart veta att denna typ av regler gäller på Sida, liksom på UD eller för den delen på Ericsson och andra stora svensak företag.
Självklart ska biståndet granskas, men på den här nivån blir det bara löjligt, ungefär som när kvällstidningarna upprördes över att finansministern lät planet landa i Katrineholm där han faktiskt bor. Låt finansministern ta flyget hem - och biståndsfolket få en andhämtning då och då - bara de sköter sina jobb!

En andra chans för de oreangea?

Om man får tro de just nu aktuella siffrorna från Ukraina, som baserar sig på sammanräkning av knappt häflten av rösterna (från i natt),så har har faktiskt Yulia Timoschenkas block slagit premiärmininster Janukovytjs Regionernas parti med 34 mot 29 procent. Att Timoscenka kom starkt på slutet var klart, men det fannns inga undersökningar som tydde på att hon faktiskt skulle kunna få fler röster än Yanukovich. Lägger man sen till presidentens parti som fått dryg 16 procent så räcker det till en orange majoritet. Med tanke på att så många av dem som var engagerade i den orangea revolutionen vänt politiken ryggen (på valdagen fikade jag med flera personer somm inte ens tänkte gå och rösta, så besvikna var de) så är det förvånande att det trots allt gått så bra. För egen del måste jag ändå säga att det är med blandade känslor som jag idag hurrar för en politiker som ser Margret Thatcher som sin stora hjälte, men liksom Kyiv post konstaterade i en ledare nyligen så är ändå Yulia Timoschenka det minst dåliga alternativet. Bara nu hon och presidenten förmår hålla sams den här gången. Sist gick det ju inte så bra men kanske är det nu andra gången gillt.Läs mer om valet i SvD. En bra tabellsammanställning finns hos Ukrainska Pravda.

En politisk ursäkt värd namnet

Ibland blir det lite fel när ord ska översättas. Eller vad sägs om följande utdrag från ett tal som oppositionsledaren Yulia Tymosheno höll där hon bad om ursäkt för allt det som (andra?)politiker tidigare gjort.


Tymoshenko apologized for activity of all previous authorities and prayed for Ukraine
2029, 28 September 2007
"Today in the face of the Lord I would like to repent of all the authorities, of all politicians for mockery above people, for blood which was spilled, for all consequences, which power brought people and from which they suffer”, - said Tymoshenko. "And I think that if today politicians can acknowledge their sins and their guilt, if they can crumble the sins, then Ukraine is able to rise spiritually indeed ", - she added. Tymoshenko marked also, that "all aggression, cruelty of authorities, which dominated in Ukraine, led to that today most of people feel unhappy".

...men här bär ingen rött.

Vad som händer i Burma har ingen genomslag här i Ukraina, tyvärr, och jag ser inga människor som i solidaritet med demokratikrörelsen klätt sig i rött. Kanske är demokratin i Ukraina för ung för att man också ska kunna förstå att man själva kan bidra till demokratin i andra länder. Däremot står en ensam demonstrant ständigt tvärs vid parken tvärsöver gatan från den kinesiska ambassaden. I händerna håller bilder och plakat om fängslade och torterade människor. För det mesta är det en kvinna, men någon gång också en man. Det krävs mod att vara först.

Valspurt i Ukraina

I morgon är det dags, då går Ukraina på nytt till parlamentsval. Men någon vidare fart på valkampanjen är det inte. Igår kväll höll premärministern Yanukovych Regionernas parti (som framför allt har sina bas bland den rysktalande befolkningen i östra Ukraina) sin avslutning på Maydan, det stora storget här i hjärtat av Kyiv. Men trots att jag under tre dagar sett den enorma scenen växa fram var det inget större tryck bland supportrarna. Om de ens var supportarar vill säga: de flesta som arbetar för Yanukovych gör det för betalning. I de blågula plasttälten som står uppsatta över hela stan sitter folk och hänger. Visst delar man ut valmaterial, men ingenstans ser jag den typ av intensiv diskussion som brukar ske vid de svenska valstugorna. Nej, någon känsla av att detta skulle vara ett viktigt val finns inte: runtomkring scenen på Madayn pågick livet som vanligt. Vädret här i Kyiv är nästan sommarvarmt och uteserveringarna var fulla. Valet står inte högt i kurs, verkar det som.
Fast flaggorna är snygga, det måste man medge.
Vad kommer då att hända efter valet i morgon? Risken är stor att det inte händer mycket alls och att det kan dröja flera månader innan Ukraina på nytt får en regering som kan fungera. Det troliga är att Yanukovychs Regionernas parti kommer först, men nu börjar hans rival, den karismatiske Yulia Tymoshenko, att hämta in försprånget. Och när Tymoshenko äntligen slöt fred med presidentens parti så ser det ut som om de två krafter som bar upp den orangea revolutionen 2004 på nytt enats. Så kanske blir det trots allt en orange regering efter helgen. Det som avgör är förmodligen hur många av småpartierna som kommer över treprocentsspärren. Ju fler som kommer in, desto större chans för Yanukovych att sitta kvar vid makten så därför riktar Yulia Tymoshenko nu i slutspurten in sin kraft för att avskräcka folk från att rösta på småpartierna. Sent på söndag kväll vet vi om hennes taktik lyckats.

Avslutade fredagskvällen på ett vid det laget tomt Maydan i sällskap med Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstunakuriren. Alex har delvis ukrainsk bakgrund och följer utvecklingen i Ukraina noga. Det här skrev han i dagens tidning.
En annan bra artikel hittar du i nätupplaga av Kyiv Post.

Kyiv - ett enda stort tältläger

Ukrainarna måste älska att tälta, åtminstone utanför offentliga byggnader. Ingen annanstans i världen har jag mött så många protesterande i uppbyggda tältlägare som här. Och det märkliga är att bara finns där, utan att någon verkar bry sig, vecka ut och vecka in. Tälten är av olika slag, en del stora militärtält, andra pyttesmå, men påfallande ofta är de just camouflagefärgade och det är inte utan att min misstänker att de "lånats" från något gammal mob-förråd.
Det började förstås i samband med den orangea revolutionen 2004 då demokratiaktivisterna tältade på Maydan, Kyivs svar på Plattan. Sedan dess har alla andra protestgrupper tagit efter och tälten är många, gärna i kombination med meningslös musik på enormt hög volym (så var det till exempel hela vintern i parken mitt emot regeringskansliet, de anställda var nog glada för att de har rejält ljuddämpade rutor).
Det första tältlägret möter jag bara en liten bit från min lägenhet, utanför parlamentet. Där är tälten stora och gräsmattan kommer nog aldrig mer att återhämta sig. Så längre ned för gatan mitt mot regeringskansliet, där är de också stora. Nere på Kyiv motsvarighet till Hamngatan är tälten däremot små och snyggt arrangerade. De står framför en regeringsbyggnad som jag inte ens kan identifiera, men någonting måste det väl vara eftersom folk ändå tältar. Ett ministerium besöker jag där det inte finns någon tältstad alla - ministry of Housing! Om folk bara visste (jag vet) vad som pågår där inne så skulle de omedelbart samla ihop sina pinaler och bygga ännu en ny tältstad.

Snart är det val i Ukraina

Onsdag morgon i ett regnigt och dimmigt Kyiv, Ukrainas huvudstad. Bor högst upp på vinden i ett hus, inte så lite Pariskänsla faktiskt. Någonstans därborta sticker betongfula hotel Salut upp över takåsarna. Bokstäverna "Casino" syns bara halvt om halvt.
På tv avlöser partiernas valreklam varandra. Det är parlamentsval på söndag och nu går vi in i slutspurten. Taktiken i inslagen är snarlik: ett inslag där ledaren/kandidaten talar till dig, väljaren, och sedan ett andra, där man vildsint angriper motståndaren.
Medan nuvarande premiärministern Viktor Yanukovych omger sig med leende stålverksarbetare som under den gamla goda Sovjettiden (hans väljarbas är framför allt de östra, ryskspråkiga delarna) har hans rival Yulia Tymoshenko anslagit en moderlig, hemvävd ton, helt klädd i vitt och med håret uppsatt som om hon bodde på Skansen. Om prognosmakarna får rätt så kommer det att bli mycket jämt mellan blocket och valet kommer inte att lösa upp de politiska knutarna.
Ukraina är ett av de länder till vilka det svenska biståndet ska koncentreras enligt regeringens förslag. När man på vägen in från flygplatsen ser reklamskyltarna för Porsche, Lexus och förstås alla nya mobilmodeller är det inte utan att man funderar på om det är rimligt att pengar satsats här, i ett land som trots allt är välmående, där bilparken är en av de modernaste i Europa (hur många vet föresten ens att Ukraina är en del av Europa?)
Samtidigt är det kanske just därför vi ska stödja Ukraina. Inte för att de behöver våra pengar för att köpa fler Lexus eller fler Nokia N-telefoner, utan för att de behöver nya tankar och idéer för att omforma landet och se till så att de stora resurser som finns fördelas på ett för alla mer rättvist sätt. Korruptionen måste minska, rättssäkerheten öka, fack och arbetsgivare måste inse att det är dags att kliva upp ur skyttegravarna och gemensamt ta ansvar för landet.
Det tar inte mer än två timmar att flyga hit från Stockholm. Ukraina är nära, ändå långt borta. För även om vi kör samma bilar, talar i samma mobiler och bor i lika dyra lägenheter så är tankegapet mellan "oss" och "dem" fortfarande avgrundsdjupt.

Hur snabbt går utvecklingen i Burma?

I torsdags deltog Kim Maung Win från den burmesiska exilradionstationen Democratic Voice of Burma (som sänder från Oslo!) i ett seminarium om det svenska mediebiståndet som jag dokumenterade. Kim Maung Win visade bilder från den senaste tidens demonstrationer och fick frågan vad som nu kan tänkas hända i Burma. "Utvecklingen kan gå fort, mycket fort" svarade han och när man föjer nyheterna är det inte omöjilgt att han får rätt. Demonstrationerna som leds av buddhistiska munkar, fortsätter och ökar intensitet. Frågan är om militärjuntan kommer att slå till som de gjort så många gånger tidigare eller om Burma äntligen kan börja sin mödosamma väg mot demokrati. Låt oss hoppas på det sistnämnda.

... och i december spelar Lila Downs

Har tidigare skrivit om mexikansk-amerikanska Lila Downs och hennes sorgsna texter om förlorad kärlek med historier om Tijuana-gangsters och hur man blandar sitt kaffe med mezcal i vackra Oaxaca-provinsen. 1-2 december spelar hon på Södra Teatern i Stockholm, då är jag i alla fall hemma i Sverige!

Med Manu Chao i lurarna

De senaste veckorna har jag levt med Manu Chao och hans nya skiva Radiolina i lurarna, i högtalarna, i bakgrunden. Från att till känt mig lite skeptisk har jag nu helt kapitulerat. På Radiolina fortsätter han att göra global musik i ordets verkliga betydelse. Radiolina är fortfarande kortvågsradion, den som söker sig ut, snappar upp, lyssnar och tolkar. På Manu Chaos egen hemsida möts man av ett "Hola Mundo!" "Hej Världen!" och det är precis så hans musik är. Allvarligt innehåll, ändå glädjande och lättsamt. ingen kan som Manu Chao göra lättsamma rim av svåra ord. "Hypocricy" är fortfarande ett favoritord och det rimmar alldeles utmärkt med "calamity". Annars är det tyngre, mer gitarrer än tidigare som på "Rainin in Paradize". Och på hemsidan kan man ratta sin egen kortvågsradio, ut över jordklotet. Själv har jag mest av allt fastnat för låten "Me llaman calle". Tyvärr är jag inte hemma när Manu Chao spelar, befinner mig i Uganda men det får väl ses som laga förfall.

Östersjön i september

Östersjön i september, en dag då solen kommer fram. Horisonten är fridfullt tom, alla seglare är sedan länge borta. Vi hoppar från klippan ned i det kalla havet.
Så annorlunda mot sommaren! Det är häftigt att man kan vara, befinna sig så totalt isolerad från allting. Vi är nära, ändå otroligt långt borta. Här finns inga artificiella ljus, inga artificiella ljud. Allting är havet, vinden, vi själva. Inte en pump, inte en fläkt. Elen från vår solplanel räcker för att ladda mobilen och eftersom Apple (och tillbehörsleverantörerna) av någon outgrundlig anledning inte tagit fram någon tolvvoltsladdare för de senast årens bärbara modeller får även datorn vila.

Nu kommer filmen om Harald Edelstam

För många av oss är 11e september i första hand datumet för militärkuppen i Chile 1973, en händelse som påverkade hela världen på samma sätt som den 11e september 2001. Själv var jag elva år 1973, men jag minns tydligt bilden av generalerna från TV och jag lärde känna många av dem som kom till Sverige efter kuppen.
Märkligt nog har lite skrivits och gjorts kring den svenske ambassadören Harald Edelstam som var en hjälte närmast i samma klass som Raoul Wallenberg (utan att därmed också jämföra vem som räddade flest personer). Nu kommer i alla fall filmen om Harald Edelstam, Svarta Nejlikan, med premiär den 14e september. Läs mer om Svarta Nejlikan.

Ukraina inför valet

I morgon onsdag blir det Globa bar lunchspecial om Ukraina. Kampen mellan presidenten och premiärministern har i hög utsträckning förlamat den politiska utvecklingen i Ukraina under 2007. Den 30 september är det dags för nyval till det ukrainska parlamentet. Vad händer efter valet och hur påverkas det svenska samarbetet av utvecklingen? Läs mer om seminariet och projektet Ukraine Public Dialogue på Global Reportings hemsida.

Biståndsgranskning lockade många

Vår Globala bar på temat "Vem granskar biståndet?" lockade många. Nu ligger ett referat uppe. Läs mer på Global Reportings hemsida.